Nu står vi här, skolans sista egentliga kurs har precis avslutats och nu består det bara 10 veckor kvar till examens slut. Tiden framför mig är bara examensarbete och praktik. Det blir 5 tuffa närmsta veckor då jag kommer så gott som vara inlåst i min lilla etta och skriva examensarbete. Jag kan ju säga att allt har inte fört tur med sig i det arbetet, men nu när jag bara har 5 veckor kvar känner jag en stark motivation i alla fall till att skriva. Så hoppas på det bästa.

men tänk vad tiden går fort alltså, jag kan inte fatta att det redan snart är slut och att jag snart ska lämna alla mina kmpisar som jag fått och flytta från Kalmar som jag så gott som blivit förälskad i under de här 3 åren. Synd att man inte märker sådant fören det nästan är slut, men så är det ju alltid.

Så nu står jag här i en blandning mellan sorg, ovetande, förskräckelse och en blandning av nyfikenhet och hoppfullhet. För första gången i mitt liv, vet jag inte vad jag ska göra, vad jag ska välja och mina tankar flyger hit och dit, men även för första gången så känner jag närheten av mina drömmar och vad jag faktiskt vill göra.

Jag trodde att för flera veckor sedan att våren hade kommit, blommorna hade börjat komma och viden hade slagit ut. Men nä, nu står vi här med en decimeter snö, och isande vind och det är den 23 Mars.

Men hoppet finns alltid kvar inne i mig, och idag när jag tog upp rullgardninen slog solen mig i ögonen. Äntligen sol, så jag har längtat. Hade tänkt åka och simma idag p.g.a kylan, men tror jag ger mig ut och springer en runda ändå och hoppar solen håller i sig. Igår när jag skulle gå ut en sväng för det var uppehåll och lite sol framme så slog vädret plötsligt om, och bara efter 10minuter var himmeln och luften vit av massa snö. Det började blåsa en massa.

Jag är inte den första som ger mig, när jag väll har gett mig in i något, men det gick inte inte att gå hela rundan jag hade tänkt och fick mot min förstävan vända om och gå gå hem igen blöt och kall.

Men idag hoppas jag på bättre tur, och att våren snart är här igen.